ROHVOL

så det var så jag lärde mig läxan, att alla är ensamma
och dina ögon måste regna lite om du någonsin ska växa
men när tårar inte hjälper och när du inte kan komponera dig själv
då är det bäst att komponera en dikt
en ärlig vers om längtan
eller en enkel låt om hopp
det är därför jag sjunger "älskling oroa dig inte,
för nu är jag här" och varje gång du känner för att gråta
ska jag alltid försöka få dig att skratta
om om jag inte kan, om det gör för ont
då ska vi sitta och vänta på att det ska gå över
och jag ska hålla dig sällskap genom dagarna så långa och mörka

och vi ska fortsätta jobba på problemet, vi vet vi aldrig kommer lösa
av kärlekens ojämna rester är våra liv fragment av ett hål
men om världen kunde stanna inom en ram
som en tavla på en vägg
då tror jag att vi skulle kunna se skönheten
vi skulle stå och stirra i förundran på vårt stilla liv
poserande så som en skål med apelsiner
som en saga berättad av de felaktiga raderna
och jorden