ROHVOL

i dina ögon (igen)

och jag måste ha gjort dig generad när jag visade hur mycket jag ville. du gav mig ett slags behov av att spela svårfångad, men jag har alltid varit så dålig på det. jag tror jag drog ned dina byxor och jag ville inte göra dig rädd och jag ville inte att du skulle tro att det är sån jag är. jag har nog varit för vulgär och framåt med dig, det var aldrig min mening. jag ville bara visa något för dig. och antagligen för mig också. även fast jag har gjort allt förut kände jag mig liten med dig och ny. ja, ny. jag försöker förklara hur jag känner, jag vågar inte. ibland vet jag att du vill samma sak som jag, men du är så svår. och jag är ju så lätt.

inte i dina ögon men nästan samma sak

vi kom varandra närmre, du och jag i vår och jag är tacksam för att du orkade lyssna. men jag har saknat din hand, har saknat din röst. och det har alltid varit jag och mina tvivel, du och dina vänner. men vadå, det är inte slut, det är bara mitt hjärta som för ett tag nu fått lugna ner sig. jag tänker inte leta efter en annan du, när jag vet att jag är bra på att övertala. förlåt för att din tröja luktade spya. det var för din skull. eller ditt fel, kanske. jag klädde upp mig för dig, jag klär fortfarande upp mig för dig. kanske kommer du se mig, kanske kommer du överraska mig. jag kan aldrig riskera att bli lämnad nu.

det var egentligen inte en indisk man, det var vårt undermedvetna som spökade. jag var nog kär i dig redan då, trots att jag intalade mig själv att jag inte blev det. du kan väl säga att du känner mig. känner igen dig i mig. jag känner inte igen mig när du är i mig.

i dina ögon 2

och jag vet att jag blir generad varje gång du spänner dina blickar på mig över bordet. jag borde sluta med mina fula miner och jag borde använda min tunga till något bättre än att räcka den åt dig när du gör mina kinder varma. och även fast jag inte alltid skrattar åt dina skämt så betyder inte det att jag inte tycker att du är rolig. för rolig är du och jag är attraherad. jag vill ju öppna dina dörrar, dra ut dina stolar, ett glas vin och en vän, du vet, allt annat känns så överdrivet.

i dina ögon

och vadå om du skulle vara kär i någon annan, eller om du nu innan har varit kär i någon annan, var skulle det då lämna mig? det skulle lämna mig på exakt samma plats jag är nu. i en alldeles för stor säng, med två kuddar och mina kalla öron (jag lämnar ju alltid fönstret öppet ifall du nu mot all förmodan skulle komma in och det hade blivit hett) och mina skickade låtar skulle ligga kvar på din mail, men jag tror inte att en halstablett hade avslöjat att du faktiskt hade varit med mig den här gången. en och annan bild hade berättat att jag rört dig och dina händer på min axel eller din fula min när jag håller om dig lite hade visat hur du får mig att skratta. märken på mina läppar efter att du varit där några kvällar, jag vet inte varför jag blir så generad. jag bara blir det.

du får mig och jag ger mig, jag ger men du får och jag tar det precis som du.