ROHVOL

vi satt på klippor av vemod
och sjöng våra dikter
av andetag
och jag var på gränsen till en annan människa
men jag var fortfarande jag

du försvann idag
och jag tänkte på ifall jag skulle leta
jag bet ihop
och gick hem

förlåt för att jag inte åt
din kaka
fanns något jag hellre
hade velat att du skulle trycka
mot mina läppar