ROHVOL

jag uppskattar inte saker längre, nu när jag konstant, ständigt och ideligen är trött, matt och utarbetad. jag anstränger mig inte. jag är ingen människa som anstränger mig, jag vilar det ansvaret på andra. jag sover så fort jag får chansen. på bussen, på tråkiga lektioner, när jag kommit hem. bristen på koffeinet skyller jag på. min kropp förlitade sig på kaffe och nu när jag är fattig, blir det inte mycket fika för min del. jag är så JÄVLA trött på mig själv! jag vill ha obegränsat mycket kaffe och jag vill kunna, som inte allt för länge sedan, köpa en ny klänning varje helg.

jag vill också ha obegränsat mycket sprit, jag vill inte vara en tattarsnyltare (jo, det vill jag) och jag vill kunna åka till siesta med mina girls utan att helt och hållet ruineras. för jag säger inte nej till något, ännu har jag inte gett upp allt. det är bara konsvekvenserna som är nya. jag har aldrig varit med om konsekvenser. jag äger ju.