.

Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunde nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan?
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag?
Var det du som blev som jag?

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej,
än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle vara vackert, stort och varmt,
men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar

Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack,
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om
större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner

Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna,
det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback